Step By Step

tankarna flödar genom natten, min kropp och hjärna får ingen ro det känns som länge sen jag kunde slappna av,
kan inte andas.....
tankarna ger mig ingen paus, dag in å dag ut känns det som att jag dras åt tusen miljoner håll i hela mig
jag vill bara skrika, sparka å gråta, men frustationen tillåter inte det.
jag har allt jag behöver och människor som är underbara i mitt liv men det är jag själv som inte vet vart jag är på väg..
hur många steg jag än tar så hamnar jag i slut ändan alltid tillbaka på ruta 1 och där har jag hamnat ännu en gång.

sen har jag dig, någon som gav mig hopp igen, sammtidigt som de känns att du är den som kommer påmina mig om varf jag lovade mig själv att aldrig mer låta någon komma in i mitt liv igen.
inget skrämmer mig mer än att det ska gå som sist.
och därför så skriker en del av mig, lämna det bakom dig innan du blir sårad.
men bara tanken på att aldrig mer få se dig dödar mig och jag vet inte åt vilket håll jag ska gå..

nätterna känns som eviga