Step By Step

sitter här och undrar HUR TÄNKER man när man förlåter någons otrothet och slutar upp med att man förlåter den som svek och gjorde illa än, och Hatar den andra som egentligen bara var en del utav sveket som PARTNERN har gjort?
och inte nog med det sedan faktist gör allt för att visa att den var otrogen men är min och försker få den "andra" må dåligt för att den var del utav att sin partners otrohet.
Han/hon är din men fortfarande inte tillräckligt då han/hon GJORDE det den gjorde, vad får än att tro att det inte kommer ske igen?
och mår man så mycket bättre för att den "andra" inte har den som den kanske i tankarna helt allmänt ville ha peronen för en kväll.
och personen som lägger ner så mycket energi på att hålla kvar sin partner och förnedra den som peronen var otrogen med, mår den så bra som den visar utåt?
väldigt svårt att tro för vilken mask man än tar på sig underytan kommer otroheten vara markerat och misstankarna, svartsjukan kommer alltid finnas kvar.

och den som bara var en del utav allt lever vidare och kanske hittar något bättre än den perosnen som visade sig ha partner

så i slutändan vem vann?!
vi kvinnor måste sluta blunda för oftast är det tyvär vi som gör sånt.