svacka

ena stunden känns det som att mitt liv, mitt sätt att se den på
 går upp och att allt börjar ljusna
 och sen kommer den där självdestruktiva sidan fram, jag börjar plåga mig själv genom en rad olika sätt.
 det är såå lätt att skyla på andra omkring än men innerst inne vet jag att det inte beror på han, hon eller dom utan allt beror på mig själv och mitt sätt att se och älska mig själv.

FAAAAAAAAAAAN ta den sidan av mig....

men visst fiinns det dom som faktist trampar på andra för att ta sig upp, men grejen är den att jag måste erkänna att de finns inte många av dom i min närhet.

jaa klok jag låter har ju suderat lite psykologi å människan men endå ligger jag här och det hjälper mig inte ett skit.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0